Lördagskväll och jag ligger redan i sängen. Fönstret är öppet och en behaglig kvällskyla blandat med fräsch daggig doft efter dagens regn. Andas djupt och fyller mig med ny energi. Jag är trött, så trött.
Öronen vill inte längre höra gammalt och ögonen ser ständigt saker på ett annat sett. Ibland skrämmer jag mig. Känner inte igen mig. Jag är rädd och sårbar, men ändå så har ett lugnt trygghetsvandring stärkts. Jag drömmer och väver mina drömmar, de bygger på ny kunskap. Och framförallt de är byggda på min väg, jag behöver inte kantstenar från andra längre.
Jag känner en ny slags lycka, för den är min. Jag finner lycka i tystnaden, men framförallt i yoga.
Balansen mellan inre och yttre kropp. Wow, jag är bara nybörjare, men kroppen och sinnet älskar den.
Jag kan, jag vill, jag ska.
Efter stormen kommer tystnaden. Mitt liv har ett tid stormat kraftigt. Men inombords har vågorna stillat sig. Och tystnade efter vågornas brus tystnat.
Jag hör, jag ser..
Nya ljud likt viskningar, jag ser nya nyanser. Dimman lättar. Jag känns så lätt, ren och klar.
Kanske bara för idag, men känslan bär jag med mig. Och kanske en dag....
Är jag stark och ärlig nog att våga.