Är en fin känsla. Idag vaknade jag helt proppfylld med just den känslan. I minnet finns nattens drömmar kvar. Den var fantastisk. Alla (nästintill) jag har haft någon slags relation till i mitt liv fanns med. En dröm där minnet reste tillbaka på lyckans våg. Där jag än en gång fick uppleva det bästa minnerna i mitt liv. Alla som funnits och berikat mitt liv för en stund elle för en längre period mötte jag inatt. Smärtan i magen är ett tecken på nattens alla skratt i drömmen. Tacksamheten av att jag haft er i mitt liv blev än en gång en ofattbar glädje.
Jag tackar allt och alla för all den glädjen jag fick känna igen genom att just du funnit i mitt liv vid en viss tidpunkt.

Jag har varit 'tyst' en längre period, rannsakat migsjälv som människa. Har ärligt lyckats erkänna min nakna sanning om hur jag är för mig själv. Och natten dröm känns som ett bevis på att jag är på rätt väg. Att jag släppt 'blockeringen' och rädslan över att bli sårad. Och insett mina egna fel och framför allt slutat skylla ifrån mig. Förstår helt plötsligt, pusselbitar faller på plats.
Jag ber er förstå, att min tystnad och frånvaro, beror inte på att ni har gjort något fel. Utan att jag förstod det till en början, så va det jag som behövde tid med mig. Jag har orättvis 'beskyllt' andras fel, otroligt fel av mig.
Ni anar inte hur många sidor jag fyllt med känslor under flera månader.
Dem har jag nu slängt, "släppt" taget om för ett litet tag sen. Och inlett min egna förändring i min tanke och inställning. Och wow vilken förändring. Inte lätt men. När man förstår och inleder en ärlig relation till sig själv, som bygger på sanningen hur man är, med alla brister och goda sidor av sigsjälv.
Jag är inte bara god och kärleksfull, mitt ego och tankar har tillsammans jobbat med att, skylla på 'alla andra' för att slippa genomgå smärtan som uppstår när man 'separerar'. Ja just det, jag har gjort slut med mitt större jag, där egot och rädslan gick hand i hand!!!
Och jag har inlett ett nytt förhållande till mig, inte bara känslomässigt utan även kroppsligt. Men framförallt ärligt. Små saker gör stor skillnad. Att tex sluta stoppa godis i munnen när suget kommer i ren tröst för att det egentligen är något 'bakom', en känsla som jag inte vill ta i. Då väljer rädslan att omvandla det till 'en tröst' något man är värd. Men med handen på hjärtat hur mår man efter den där chokladkakan, kakan elle vad det nu är man tryggt i sig för 'tröst'. Allvarligt 'föder' man ju bara 'offret' i sitt ego.
Attraktionslagen är en gudomlig gåva som jag börjar förstå mig på. Det jag 'sänder' kommer jag få.
Tex. Efter Martinis konkurs va jag sjukt trött på allt och alla. Jag bad ' tyst ' om att få vara ifred och låta mig bara få vara.. Det'hände' och jag blev ledsen och besviken på att alla svek när jag behövde ersom bäst... Jag bad, och jag fick!!! Min tanke och inre önskan gick i uppfyllelse, men det har tagit låååååång tid för mig att förstå.
Så jag ber er om förlåtelse, det är inte erat 'fel'. Det var min önskan. Min separation och min inställning det handlade om!!!
Endel har säkert träffat mig och sett mitt yttre, ingen vacker syn har det varit en längre tid. Grå,trist och inte alls mycket glädje har funnits här.
Men all energi har gått att börja vårda ärligt inifrån. Och nu känner jag att det börjar bli en balans i mig.
Jag är fortfarande svag för rädslan, det är en stark tanke/makt. Men nu är jag medveten och behöver inte dölja den genom att höja jaget och 'sänka' någon annan.
Jag ser och förstår annat. Även om den är ett bra försvar, när man känner sig sårad av ord från andra, så den man skadar mest är ju sigsjälv.
Att du tycker jag är svår, är ok. Lika mycket mitt fel som ditt. Jag stänger av mig från dig för din sanning är kanske inte min sanning. Idag tycker jag det är 'bara' ok. Jag behöver inte tycka som du, och då ska bara 'resten' hänga med också. Att bar låta det stanna där. Jag behöver lära mig att inte 'övertala' någon annan om "att din sanning om hur du känner är fel, och min sanning är den rätta".
Vi tycker olika, just för att vi är olika. Vår bakgrund/erfarenheter har format oss så, eller hur?!?.

Tex mina barns olika diagnoser/ sjukdomar/ handikapp/bra/dåliga sidor förstår kanske inte ni även om ni har någon i er närhet som har liknande. För känslan för olika individer är just olika. Mina barn älskar jag ju villkorslöst, och då är det ju lättare att ta deras 'brister'. Men 'andras' har vi inte samma tålamod med. Hur många gånger har man inte gråtit över att man känner att ens barn blir orättvist behandlande elle tröstat ens gråtande barn för att 'hen' mår dåligt och har ångest över saker 'hen' gjort i stundens hetta och sen förstå felen i ett senare skede? Dels på grund av en 'diagnos/sjukdom/handikapp eller en sida de har som är mindre bra elle att de blir "skadade" av val vi vuxna gjort?
Tror alla föräldrar kan räcka upp en hand där?

Med andra ord vi är alla mänskliga med både fel och brister, alla gör mindre bra val. Skillnaden är hur vi hanterar det!!
När vi själv gör fel, är det ju skitsvårt att erkänna. Gärna lägger vi skulden på någonannan. Men när andra felar då är det helt ok att snabbt tala om det och dömma!!!

Och jag är inte sen på att erkänna att jag är(var) precis så!!! Men nu ser och känner och framförallt vågar erkänna de dåliga sidor jag har!! Nu är det bara upp till mig att förändra min tanke och inställning till allt och alla.
Jag är inte bättre än dig, jag bara tycker och tänker på ett annorlunda sätt nu.

Du är/ har varit en värdefull del av mitt liv, och det tackar jag dig kärleksfullt för idag. Du har fått mig att inse att livet är en fantastisk gåva och det är upp till mig själv att ta ansvar över mitt egna välmående och inte tillåta andra styra mig. Jag förtjänar respekt, och det jag ska respektera olikheter hos andra!!!

Så min 'frånvaro' i mitt sociala nätverk är självvalt av mig, du har inte gjort mig något!! Min 'paus' är min inre resa av förändring och mitt val. Tack för att du försöker förstå och inte dömmer mig för det :).

Kärleken och förståelsen för medmänniskan har vuxit, likaså min tacksamhet. Säkerligen kommer jag göra många fler mindre bra val och misstag i livet. För människan är ju inte felfri, men valet hur jag hanterar det är mitt!!!

Nu äntligen vågar jag ta strid mot mina rädslor av full styrka. Jag vågar säga JA till lyckan och NEJ till 'dumheter' för att jag själv väljer det ärligt från djupet av mitt innersta.

TACK för att du finns, TACK för dina stöttande ord på min väg, när jag behövde det som bäst! Ett 'like' har för mig varit en bekräftelse på 'vem' som har förstått innan jag ens förstod själv. TACK till dig som tystnade, din tystnad har också lärt mig otroligt mycket.
TACK till er som sagt mindre bra saker om mig, ni lärde mig se mina dåliga sidor, utan er hade jag inte insett det jag förstår idag.
TACK till er alla som läst alla mina tankar under min resa, ber om ursäkt för de jag har upprört med mina ord, men försök förstå att detta är min resa, problemen är våra, och ansvaret ligger hos oss själv.

Så mina vänner/ kompisar/cyber läsare elle jag väljer ordet medmänniskor. Jag väljer förändring och ta ansvar över mitt liv!!!
Och hur det kommer förändras väljer jag, för den ända jag kan och har rätten till att ändra är ju just migsjälv!!!

Tacksam för att jag kommit 'insikt'...

Så ut och fånga det bästa av denna dag!!! Kramar till alla som mött/kommer att möta i mitt liv...
Tack för att jag fick vara en elev i ditt!!!

"You can't stop the wave!!!! But you can learn to surf" <3