Fuck, att ibland kan jag bli så trött och besviken på migsjälv. Att jag e så fucking mycket känslomänniska och tar åt mig alldeles för mycket av sånt jag inte behöver göra. Reagerar för snabbt utan att tänka klart, gör jag saker som skadar andra. Att de ska va så svårt att sluta bry sig. Att jag har så svårt att säga ifrån när någon kommer med skitsnack och snackar strunt. Varför lyssnar jag, varför tar jag åt mig, varför bryr jag mig? Och varför eldar jag igång mig tvärt? Låter offerkänslor styra och inte ens tänka efter före. Borde få en igång en signal som ringer, att stoppa känslostormen som börjar dansa i otakt när någon som bara vill skapa oreda talar strunt.

JA, detta är ett stort problem med mig!! Jag reagerar starkt, tänker helt fel och antar och skapar en oreda som växer sig större.
Och nu är det ju upp till mig att fixa detta, måste lära mig att dansa i takt. Och inte lyssna på texten i en melodi utan slå dövörat till och inte lyssna och inte ta åt mig!!!
Åh, JA, jag hatar konflikter, tycker inte om osämja. Därför 'ventilerar' jag i gåtor i texter jag skriver, istället för att prata vidare med folk. Men utan eftertanke på hur allt missuppfattas och tolkas fel, för jag skapar det utrymmet själv.
Äntligen "ser" jag detta. Och nu kan jag förändra. Olika forum på nätet har jag använt som ventil, jag har svårt att uttrycka mig i en konversation, men i en skriven text kännerjag att jag får ett avslut på en 'känslodans i otakt" .
Ååååååååh, typiskt mig. I en tro om att det var ett bra alternativ, och jag inte sårade andra och jag mår bättre av att jag får "tömma" och slipper tjata runt med allt och alla.
Eh, jag hade fel helt enkelt. Så trött på att använda offerkoftan och behov av att tömma och bli ifrågasatt och missförstådd och inte kunna bli accepterad för att jag har mina fel och brister.
Jag är mänsklig och jag vill inte bara leva på andras villkor. Jag lever, jag är lycklig, jag älskar, jag är älskad, och är otroligt tacksam över det.
Men jag är fucking känslig!!! Jag tar fruktansvärt illa vid mig när jag får höra mindre bra saker om mig, och jag är inte än stark nog att låta det bara rinna av.
Ärligt talat, vem blir inte det? Sen är det otroligt löjligt av mig att ge utrymme för missförstånd i sådana lägen. Det erkänner jag direkt.
Men att ge mig mer skit än vad jag behöver är väl till att överdriva. Jag är värdefull, precis som du.
Som sagt mitt stora dilemma är att jag uttrycker mig i skrift, istället för att prata vidare. Ja, faktiskt!!! Klart att grodan hoppar ibland, vem e felfri. Men har nu förstått och fått de förklarat för mig, att mina texter kan uppfattas på så många olika sett. Allt e ju en tolkningsfråga!!! Och jag va trög och tänkter inte alls på de när jag skriver, utan låter känslorna balansers rätt i takt med orden som fylls på raderna i texter. För mig är logiken solklar. Men så blir jag sårad när de missuppfattas. Och spinner vidare på en tråd som från början är felvävd av mig.
Tokerier, men tacksam över att jag fått det förklarat och jag inser att felet är mitt. Och jag kan bara förändra mig, inte andra. Och jag kan ju inte anta att folk förstår vad jag menar när jag inte 'pratar' i klartext.

Nähä, nu släpper jag och tänker börja tänka efter före litebättre. :)
Nu på med musik, och ta en städvals i rätt takter. Och så lite ved körning, och höststäd i lilla trädgården?.
Tack å hej, och nästa gång jag e orak,,,, fråga gärna hur jag tänkte där. !!! :)