Fler och fler pusselbitar faller sakta men säkert på sin rätta plats. Att stanna upp, att tillåta sigsjälv att se. Inte bara sina egna behov utan även andras, både bra och dåliga. Vad är perfektion? Varför strävar vi människor efter att vara felfria? Ett mål som man aldrig någonsin kommer nå. Inte om man är fullt ärlig iallafall, en fantasibild över att man är perfekt kaan man ju ha:). Men varför finns då behovet av att smutskasta andra då?
Hörde för ett tag sedan att den 'nya' stora varningen från olika forskare. 'Internetdeprimerad'.
Varar för alla sociala internetsidor,så som FB,installera,Twitter och dyl. Att vi människor är så beroende av dem, att de påverkar vårat välbefinnande. Att vi 'styrs' av statusar och informationerna den ger. Vi antar och slutar allt mer samtala i ord till varandra.
Jo, å tänker man efter så är de ju skrämmande. När vi samtalar IRL talar vi om vad som skrivs på olika sidor på nätet. Haha, och tycker vi inte om någon 'straffas ' man med att bli 'bortplockad som vän på FB'. De är de ultimata hårdaste straffet, haha, vi talar inte med varandra om varför, utan de säger vi till andra.
Haha, ja jäklar, när man tänker på det såhär känns allt genast så löjligt.
Vi lever alla i en fantasifull cybervärld. Där vi skriver, vad de är vi vill att andra ska tro. Vi pikar och hånar, får andra att undra, ger utrymmen till att hitta på egna funderingar. Lägger ut bilder och statusar för att jaga 'likes' elle för att andra ska tycka man är bra.
Och sen vill vi ha bort mobbning, för det är inte snällt. Ja jisses vilken soppa... Allt känns så 'töntigt', hur kommer framtiden att se ut? Kommer talet att försvinna och vi bara 'talar' genom skrift i en stor cybervärld?
Nääää, nu skäms ja!!! Så tack å hej för mig, nu går jag ut istället!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svävar helt vilt i en orkan, förvirrad, vet varken fram eller bak. Ibland hamnar man mitt i stormens öga och allt är tyst, lugnt och fridfullt. Snurras så fort så jag tappar både andan och kontrollen. Allt blir i oordning. Finner inte min väg, vilse...

Wiiiie livet snurrar på i rasade fart, och jag trivs. Tacksamt blickar ja över livet jag har levt fram till nu. Och jag ler. Fastnar inte, utan känner mig tillfreds med de lärdomar de givit mig. Men stannar ändå till vid de senare åren, kanske har de...

Fuck, att ibland kan jag bli så trött och besviken på migsjälv. Att jag e så fucking mycket känslomänniska och tar åt mig alldeles för mycket av sånt jag inte behöver göra. Reagerar för snabbt utan att tänka klart, gör jag saker som skadar andra. Att...

Tänk vad allt kan förändras fort. Från dag till dag. Jobbigast är de dagar då man vaknar på morgonen, och känslan av rn dröm man inte minns hänger sing kvar på sina 'känslospröt' elle känslor man upplevt som man försökt skaka av sig men ändå under sö...

Alla dömer eller har blivit dömda i ord eller handling. Alla pratar om att respekt ska man förtjäna. Men när man pratar om sig själv, så kräver man respekten för sitt egna jag.passar det in i sin tänkbara ram, så blir det ett jäkla liv. Människan stå...