Det är inte lätt att lägga livets pussel. Man kan inte sticka under stolen med att vissa perioder så försvinner en del bitar ut i intet. Man vet att de är där, men de är bara svarta och passar inte ihop med de övriga bitar.
Men så kommer man upp över ytan igen och ljuset faller från en ny vinkel och klarheten i de bitar som tycktes vara så svarta, får skarpa linjer och passar perfekt ihop med de bitar man redan hittat rätt plats på.
Man går ifrån den tjocka dimman in i en klarhet som ökar medvetenheten och mycket mörka moln skingrar sig.
Förståelsen och tacksamheten för mina mörka känslor ökar. Genom att våga erkänna mig svag vågar jag bli ärlig mot migsjälv.
Jumer jag vågar se och erkänna mina fel och brister, kan jag förändra. Inte för att någon annan kräver eller vill det, utan för att jag behöver det för att må bra. Min resa är långt ifrån färdig.
Men känslan som växer fram när man har haft en svart period, och får en slags energikick och reser sig upp, så blir jag starkare förvar gång.
Jag har varit livrädd för att mista människorsnärvaro i mitt liv. Lägger stor vikt i vad jag gör för fel.
Är väldigt självkritisk. Kanske inte märks utåt, men jag är lite av en expert på att misshandla mig själv med tankar.
Sista svackan jag hade blev jag totalt handlingsförlamad.
Min hjärna spelade upp fraser om och om igen. Ord och meningar, där människor beskrev mig. Meningar som:
'Hon' har komenikationsproblem'...Ok, jag blev tyst, hjärnan slog över och påstod att det var bättre så, för ingen vill höra dig ändå.
'Man bara hjälper henne, men hon ger absolut inget tillbaka.' Hon är negativ och energitjuv'.. Jag drog mig tillbaka och ville inte umgås med någon, och blev just negativ!! Och kände mig värdelös, gjorde migsjälv till ett offer!!

Men nu tackar jag er för de hårda orden som slog för en tid undan mina fötter. Jag behövde det!!! Tack!!
Jag är inget offer. Jag vill ta egenansvar för mitt liv, min hälsa och välmående. Jag vill inte längre lägga skulden på mitt mående på en annan människa. Jag vill inte tillåta mig att andra gör mig till offer. Jag vill inte låta migsjälv stoppas av andra människor 'problem' blir mina.
Jag vill inte leda eller låta mig ledas av osynliga trådar av krav vad som förväntas av mig.

Igår fick jag iväg en ansökan till ett jobb som är lite av min dröm. Och jag känner mig otroligt nöjd med det!!
För förra veckan kände jag att jag inte var ens värdig att söka ett jobb... Oj, vad jag tyckte synd om migsjälv och framför allt att jag tillät andras ord ha den makten över mig.

Men jag bad faktist en helt 'utomstående' om hjälp. Efter ett samtal med henne, där jag fick höra hennes ord förklara hennes syn av mig.
Jo, likt en stoooor energitjuv sög jag i mig och kanske fel av mig. Men vi pratade just om hur negativt alla pratar om energitjuvar.
Ingen vill ha sånna i sin närhet. Men allvarligt, vi är väl alla det, mer elle mindre.
Hur ofta hör man inte att nu ska jag förändra mitt liv, jag ska bara omringa mig med människor som är glada och kan ge mig det jag behöver!!!! Daaaa, vem är den största energitjuven då?!?!

Jag älskar att ge av de jag kan, och älskar när folk ger mig när jag behöver!!!
Just nu har jag gått från dimma till klarhet och jag känner hjärtlig lycka över att jag har fått genomgå allt dethär.
Jag är evigt tacksam för alla de människor jag fått möta på min livsväg. Alla har ni givit mig än lärdom.

Wiii nu är det finfint och fredag tillråga på allt :).
Så jag önskar er alla en trevlig glädjefull helg.
Och komihåg att du är bra som du är, du betyder och är värdefull!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svävar helt vilt i en orkan, förvirrad, vet varken fram eller bak. Ibland hamnar man mitt i stormens öga och allt är tyst, lugnt och fridfullt. Snurras så fort så jag tappar både andan och kontrollen. Allt blir i oordning. Finner inte min väg, vilse...

Wiiiie livet snurrar på i rasade fart, och jag trivs. Tacksamt blickar ja över livet jag har levt fram till nu. Och jag ler. Fastnar inte, utan känner mig tillfreds med de lärdomar de givit mig. Men stannar ändå till vid de senare åren, kanske har de...

Fuck, att ibland kan jag bli så trött och besviken på migsjälv. Att jag e så fucking mycket känslomänniska och tar åt mig alldeles för mycket av sånt jag inte behöver göra. Reagerar för snabbt utan att tänka klart, gör jag saker som skadar andra. Att...

Tänk vad allt kan förändras fort. Från dag till dag. Jobbigast är de dagar då man vaknar på morgonen, och känslan av rn dröm man inte minns hänger sing kvar på sina 'känslospröt' elle känslor man upplevt som man försökt skaka av sig men ändå under sö...

Alla dömer eller har blivit dömda i ord eller handling. Alla pratar om att respekt ska man förtjäna. Men när man pratar om sig själv, så kräver man respekten för sitt egna jag.passar det in i sin tänkbara ram, så blir det ett jäkla liv. Människan stå...