Kroppen och hjärnan exalerar med rasade fart. Pulsen ökar när kraven hårdnar och egenansvaret är ett faktum. Tiden av ledigheten går mot ett slut. En tags paus från verkligheten. En paus där jag kunnat umgås med mina fina utan krav. Suttit i soffan och myst framför tv allt för sent på kvällarna och sovit läääänge och varit slarviga med regelbundna tider och allt vad det innebär. Men framförallt inte varit jagad. Av allt som har med myndigheter och fordringsägare att göra!!! Telefonen har varit tyst och brevlådan har det legat ett och annat julbord mellan reklambladen istället för alla räkningar...för en liten period har jag lyckats förtränga, en vardag som är en plåga. Jag är tacksam för detta. Ett avbrott att andas i, ett lugn och harmoni i nuet, att slippa yttre påverkan av ett liv som levs i ett okontrollbart kaos.

Jag nästan hör människors suckande meneningar... Äh va fan, ryck upp dig... Sluta tyck synd om dig själv... Eller är det bara mitt samvetet som än en gång spelar med mig!!! Du anar inte hur mkt jag skulle vilja rycka upp mig och bara ta tag i livet...
Jag har även under ett par perioder lyckats rätt bra.
Men just i detta nu är smärtan i varenda kroppsdel och själ mig övermäktig.. Men igår va det en dag "jag ryckte upp mig"..
Orkade vara duktig och gjorde saker som man förväntas göra.
Jag fattar inte hur ens liv kan rasa såhär.
Att kännas såhär totalt misslyckad och missförstådd på så många olika 'plan' samtidigt. Att kämpa och vara stark är ett svagt minne i mitt forna jag. Att klara hantera motgångar "duktigt" kan jag inte ens förstå att jag gjort så många gånger innan...
Att gå från att känna sig värdefull och omtyckt, till att bli handlingsförlamad grå genomskinlig skugga instängd i ett hörn bortglömd och dammig.
Mycket är min egna syn på migsjälv, den jag målar upp att omvärlden "tror" om mig nu. Mitt dåliga samvete över mycket äter djupa hål i mig, tuggar upp min självkänsla över rätten att existera, för de misstag/ fel val jag gjort.
Samtidigt förstärks alla de dåliga känslor brist av den bekräftelse vi alla människor är så tokigt beroende av!! Tystnaden i mitt liv är total.
Jag är oförstådd till att se anledningen/ lärdomen av detta 'ras'.
Sakta men säkert växer iof förståelsen för de människor jag inte förstod innan. Samtidigt sjunker förståelsen för andra...

Längtan.... Just nu efter en liten stuga i skogen är gränslös.

Jag vill läka, hela jag känns som ett blödande öppet köttsår med en varaktig infektion i...
Och om några dagar ska jag sitta åter igen och svara på frågor som jag inte förstår... Frågor om en framtid som de känns som den inte i närheten kommer existera.
Vi har lyckats överleva i flera månader, med hjälp av vänner/familj som äger givmildhet som är obeskrivlig. Det handlar om att de kikat in med en matkasse, elle lånat ut pengar på obestämd tid så att vi kunnat betala el/ vattenräkningar och dyl.
Underbara människor som är själva i svåra omständigheter, men ändå ger.... Vi lever i oändlig tacksamhet och bugar ödmjukt över att vi fortfarande är rika!!! Rikare än vad alla pengar i världen kan ge. De ordspråk som säger att i nöden prövas vänskap!!! Så Fu..ing tru!!!
Skammen över att inte kunna ta egenansvaret för det liv som blivit efter våra egna val är grotesk!!
Allt känns stundtals bara svart och tungt. Det mörka och negativa tar ofta överhand.
Men... Hoppet!!! Kära hoppet finns kvar... Vissa dagar är det så starkt att man glömmer verkligheten. Dessa dagar finner lösningarna ljusets strålar. Och skänker glädje och värme.
Ett meddelande kan vända mörker till ljus..
Kan förstå att min blogg kan vara "tung" och negativ måååånga gånger. Men den hjälper mig, detta är lite som en nål i höstacken.
Jag har nämligen insett att jag är i behov av någon slags yttre hjälp.. Med både kroppslig och själslig smärta. Men när allt styrs av pengar man idagsläget inte har... Så använder jag de "verktyg" som finns tillhands.
De är konstigt hur vi människor reagerar när något berör!! Endel hör av sig med en kram, endel ifrågasätter ord och känslor, endel pratar med andra nedlåtande, endel faller i total tystnad....
Vad är vänskap för dig?
Hur "mäter/väger" du människorna i din närhet? Vilka krav har du? Väljer du dina vänner som för stunden får dig att må bra och efter ett tag "byter"?
Jag idag orkar inte ens höra av mig till någon!!! Men det bästa med de som är mig nära!! De "ser" mig!!! De skickar ett sms, de ringer, men de blir inte ens lite sura över att jag är Ledsen och negativ en dag... För de vet att nästa tillfälle kanske vi skrattar av glädje tillsvi gråter... Jag får lov att vara jag, jag behöver inte vara duktig... Tack mina älskade hjärtevänner för att ni finns vid min sida!! Vi behöver inte ha daglig kontakt, ni finns i mitt hjärta ständigt!!!! <3

Nä nu kallar mina hungriga på mig, dax att rycka upp sig och laga mat till mina vackraste <3

" gör inte samma misstag som jag... Ta hand om dina vänner... För du vet inte vilken dag du behöver dem. Men då kan de vara försent"

Ha det!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svävar helt vilt i en orkan, förvirrad, vet varken fram eller bak. Ibland hamnar man mitt i stormens öga och allt är tyst, lugnt och fridfullt. Snurras så fort så jag tappar både andan och kontrollen. Allt blir i oordning. Finner inte min väg, vilse...

Wiiiie livet snurrar på i rasade fart, och jag trivs. Tacksamt blickar ja över livet jag har levt fram till nu. Och jag ler. Fastnar inte, utan känner mig tillfreds med de lärdomar de givit mig. Men stannar ändå till vid de senare åren, kanske har de...

Fuck, att ibland kan jag bli så trött och besviken på migsjälv. Att jag e så fucking mycket känslomänniska och tar åt mig alldeles för mycket av sånt jag inte behöver göra. Reagerar för snabbt utan att tänka klart, gör jag saker som skadar andra. Att...

Tänk vad allt kan förändras fort. Från dag till dag. Jobbigast är de dagar då man vaknar på morgonen, och känslan av rn dröm man inte minns hänger sing kvar på sina 'känslospröt' elle känslor man upplevt som man försökt skaka av sig men ändå under sö...

Alla dömer eller har blivit dömda i ord eller handling. Alla pratar om att respekt ska man förtjäna. Men när man pratar om sig själv, så kräver man respekten för sitt egna jag.passar det in i sin tänkbara ram, så blir det ett jäkla liv. Människan stå...