Efter gårdagens känslomässiga kaos och den sömnlösa natten sprider sig nu ett lugn och en skön klarhet inom mig...
En bubblande tacksamhet över att jag ger migsjälv tillåtelse att "brejka"... Låta de förbjudna tankarna flöda för ett tag.
För hur ska man kunna se och känna lycka, kärlek och uppskatta det lilla i vardagen om man inte kan se de som gör ont och inte är lyckligt?
Kanske feltänk, men det är mina funderingar iallafall.
Håller på att rensa bland både vänner och inlägg på fb och IRL.
Minnen forsar fram, både bra och dåliga...
Detta år har varit mer händelserikt än vad jag kunnat ana. Elle de sista åren t.o.m
De som varit hårdast är nog saknaden av de människor man mist på vägen som betytt oerhört mkt.
Vissa har fortfarande sina spår i min hjärterot och min tanke. De finns där och även om man inte pratar så känner
Jag deras känslor och tankar.
Jobbigt att skiljas från vissa, och vissa är en lättnad att slippa...
Ibland önskar man tiden tillbaka, för att göra nåt ogjort elle ta tillbaka ord som blev sagda vid feltillfälle och missuppfattade.
Men allt har en mening, vi utvecklas på olika sett och har olika behov vid olika tider i livet.
Bitterheten över att mista så många så snabbt, gör sig ofta påmind...
Men det är inte bara "ditt" fel, jag har lika stor del i det!!!
Tacksamhet över att jag idag kan stå mer på egna ben, inte bli påverkad av dig/er..
Utan har fått chansen till att lära känna mig och hittat en egen vilja...
På stappliga ben, har jag insett många av mina brister, och att jag inte är den där helylle jag trodde elle rättare sagt jag ville folk skulle tro jag var... Resan är lång, och väldigt ensam bitvis. Jag saknar någon att dela mina funderingar med...

Men där har jag en vän som stått fast vid min sida i vått och torrt ...
Hon har funnit där gett mig både ris och ros... Helt osjälviskt delat både glädje och sorg.
Har aldrig mött någon som henne, hon får mig att känna mig värdefull utan att jag gör något.
Hon "hackar" inte på de jag gör fel.. Hon upplyser om det jag gör bra. Vi behöver inte träffas jämt elle prata varje dag!!
Finns människor som försökt att göra sprickor i denna vänskap... Men aldrig ett tvivel på vad vi står och betyder förvarandra.
Trodde inte denna slags vänskap existerade...
Man e ju van vid "skitsnack", sen är de bästa vänner helt oskiljaktiga dagen efter..

Sen har trådar börjat växa fram av gamla vänskaper... Som pånyttfött fast på andra grunder, för man har varit ifrånvarandra och vuxit på olika håll..
Även helt nya vänskapsförhållanden växer, dock sakta. För jag måste säga att min tilltro på medmänniskan har fått sig en rejäl törn genom åren. Jag är avvaktande och ärligt nog kan jag erkänna att jag känner av... Är denna personen så elle visar den sidan som de vill att jag ska se...

För tyvärr kan den människa som visar sig vara så kärleksfull och godhjärtad, kanske inte vara det, fast man upptäcker det inte förrens långt senare.. Denna människa vill vara så hjälpsam och stödja dig, få dig att må bättre... Och det gör du, du öppnar dig, berättar dina djupa tankar och funderingar... Mår bättre för stunden.. Tills du upptäcker ... Varenda sak du "tar upp" har denna person också upplevt, och den berättar genast "sin story". Och du känner en samhörighet och att du blir förstådd... Men vem är det som är " behövande" här egentligen??? Dessa människor är speciellt duktiga på att finna de som är förstunden svaga... För de är beroende av att känna sig behövda!!

Jaja, jag säger inte att detta e fel elle fult... Alla är vi olika med olika behov olika dagar :-).
Jag försöker lära mig att förstå och ha lite mer förståelse för mina medmänniskor...
Jag har ofta "dömt" för att de inte ser eller förstår de jag ser... Men min sanning är ju inte din sanning...
Så jag "övar" väldigt mkt på att det är ok för andra att tycka och tro vad de vill... Men attans vad svårt de är ibland.
Jag vet att jag överreagerar många gånger, men det är inte ditt fel!!! Det är jag som äger det problemet!!! Det är inte min rätt att "döma".
Bara för att min sanning ser annorlunda ut ...
Sen finns det de situationer där jag vet att min sanning är den rätta.. Men man får inte lov att säga det ändå!!!
För varför ska jag tala om sanningen när du gjorde en lögn till din sanning under så många år, för du kunde inte stå för det val du gjorde!!
Det gör mig ont att du än i dag, inte kan säga det verkliga sanningen utan du levt så länge med din lögn att du T.o.m själv tror att de e sanningen... Och du talar fortfarande om det, som om det är du som är "offret" och lägger skuld på en oskyldig!!!
Men jag ser oxå att karma har dig i sin famn, och troligtvis släpper nog inte taget förrens du "gör om, gör rätt " och står för konsekvenserna efter ditt handlande!!!

Idag är jag glad och tacksam över ensamhet, som "förr" skrämde mig...
Tacksam över såmycket och många människor i mitt liv...
Tackar för alla mot och medgångar i mitt liv, de lär mig att inse och förstå och öka medkänslan för oss människors olikheter.
Igår va jag bitter och ledsen... Upplevde ingen glädje....
Idag känner jag glädje, tacksamhet och enorm kärlek till livet <3

Livet är spännande och just idag är jag otroligt levande ...
Och känner hopp om en ljus framtid :-)
Nu kom ett av mina underbara barn hem... Snart kommer deandra oxå en efter en.....
Även mannen i mitt liv om en stund...
Tacksam över att jag fått äran att vara vägvisare och stöttepelare åt 4 fantastiska barn, alla med olika personligheter.
Tack för allt ni lär mig!!!

Hoppas just DU har en fantastisk fortsatt dag/kväll... Och kom ihåg att du är värdefull och betydelsefull.
Och kanske så saknar den du saknar dig lika mkt... Men rädslan stoppar.....

Tack för att du också försöker först mig utan att döma... Inte lätt jag vet :-)
Men tillsammans kan vi ju försöka :-)

Kram till alla :-)