Idag har varit en konstig dag. Känslan av ledsamhet och likgiltighet har förtvivlat pockat på mig hela dagen. Kag har försökt att "tänkaom" och försökt att ta för mig saker att göra, småfix som jag älskar att göra fann jag ingen glädje idag.. Laga grinden, och måla postlådan eller kratta i trädgården inte ens plantera blommor fick mig på "humör". Solens strålar nådde inte ens de ända fram ...
Känner mig sorgsen och frusen...
Tankar om händelser man upplevt har snurrat som en gammal svartvit film i huvudet ... En riktigt negativ dålig drama... Ingen jag kan rekomendera för det är kasst på riktigt!!!!
Det konstiga var att mannen min kände liknade känslor idag... Vi har båda burit tunga offerkoftor på...
Känslan av ledsamhet, ensamhet, övergivenhet, likgiltig, otillräckliga, mindre värda ... Ja alla känslor som alltid brukar sluta med tårar...
Vi satt och hade en riktigt lång disskution om varför vi båda kände såhär...
Man ältar allt från brist på ekonomi till ledsamhet över människor som vi trott varit vänner, men som bara e som bortblåsta.,,, En sak är jäkligt klart, förändring gör förbannat ont, att rannsaka sigsjälv att erkänna för sigsjälv den verkliga sanningen... Inte leta bortförklaringar för att "mörka" sina brister ... Jag upptäcker ständigt nya brister hos mig!!
Men en sak är säker, jag har valt förändring och jag tänker fortsätta min resa hur besvärligt den än är...
En sak är till... Jag gör det hellre själv än har "vänner" vid sidan som passar ena dagen, men nästa snackas skit eller för att mörka egna brister, sen passar man igen, tills man gör nåt "fel"... Tack för att ni visar vem jag inte vill vara!!!
Jag har min fina man som är min allra bästa vän, mina få hjärtevänner och mina barn. <3

Nu framåt kvällen känner jag sakta att offerkänslan börjar släppa taget...
Och att är ok att känna, även det negativa... För vi lever ju i en verklighet som inte bara är glädje, kärlek, harmoni och possetivt...
För tror man elle ser man bara de... Jo, så lever man nog i en stor fantasivärld...
Så nu har jag ordbajsat nog för ikväll...

Tack för ni "lyssnat" å kom ihåg... Detta är känslor jag känner nu... Du behöver inte tycka som jag!!! Men snälla har ni synpunkter på mina känslor, skicka pm och tala med mig om det, inte din "vän" . För av erfarenhet kanske din "vän" pratar med sin "vän" och den "vännen" kanske e min "vän" och talar om din åsikt för mig och det gör ont när man trodde du va en vän som lika väl kunnat prata med mig direkt ...
Gonatten, ta vara på varandra, för inget varar förevigt!!!!