Det jag skriver här är ju mina känslor och hur jag upplever situationer.. Jag är absolut medveten om att andra upplever det " störande" och inte sanningen enligt dem.. Jag försöker skriva istället för att prata med andra.
Men under resans gång faller man ner i gropar som har känslan av att vara bottenlösa!!!
Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva be om ursäkt för alla misstag jag gjort!! Mår människor så mkt bättre av att hela tiden påminna någon om sina brister...
Den sömnlösanatt som gått, har tårarna forsat och jag har ältat mig i självömkan... Men nu ska jag åter igen försöka vända detta till styrka som får mig att förändra mig... Antagligen har min blogg väckt mycket dåliga känslor, har fått många att tro att jag menar dem..
Men snälla, ofta tar jag situationer jag bara "bejakat" och skriver om känslor och hur jag upplever att vi människor reagerar olika..
Hur jag kämpar med mina demoner av känslor jag upplever..
Om du känner mig eller ej, vet du om in livsresa??
Du kan anta, men du vet inte eller hur?!?!?

Nä, jag är totalt förvirrad... Jag ser människor som fått utstå mkt skit för att de vågar visa sin öppna känslosamma sida..
Jag förstår dem idag... De vågar visa det fina, för de redan upplevt hell på riktigt...
Jag hoppas att jag inom en snar framtid kan bli mer så..
Men så skadad jag nu varit under en lång period, håller jag mig mest hemma och med dem som verkligen tar mig för den jag är, med fel och brister... Jag växer sakta, hur mycket jag försöker "gåtillbaka" till den trygga masken, där jag för det mesta var stark och där jag oftast visste svaren.
Nu är jag en vingklippt skadad fågelunge, som förbrilt försökerläka och lära mig att flyga och finna min väg.
Jag kommer låta dig gå din, för det jag gjort innan varit fel. Jag hade lätt för att dömma och tycka att andra felade.
Jag vet det idag, för jag har fått uppleva min egna "behandling".
Kanske det bästa är att jag slutar blogga öppet. Men varför, då lägger jag ju mig än en gång för andras tycka och tänk om mig..
Då har era tysta krav tagit sin kraft över mig igen!!!
Men jag kommer inte tystna denna gång!!!
Jag har rätten till att skriva vad jag vill, kan inte du hantera mina känslor, så våga välja att inte läsa då!!!
Och åter igen: Vad får dig att tro att det är dig jag menar?!?!?
Om man är den raka ärliga man utser sig att vara, varför inte ifrågasätta mig istället då?

Nä, nu tar jag vovve och ut och skrika av mig i skogen!!!
Istället för att ringa en vän och besudla dem med min ledsmhet...
Ohh, ja... För det finns många fler sett att bli av med tunga känslor, än att prata negativt med andra människor om andra människor!!
Prova, det kanske hjälper!! Mig har det hjälpt för i tystnaden hör man även sina fel och brister inte bara andras!!!
Svinjobbigt ja!!! Men om man vill förändras så måste man börja med att vara ärlig, först och främst sluta ljuga för sigsjälv!!!

Så jag ber åter igen om ursäkt för alla misstag jag gjort!!!!
Men snälla ni, tänk om orden ni säger vad riktade mot er!! Hur hade ni mått?!?!

Haha så nu kan du välja att prata med din vän igen!!! Elle väljer du att vara tyst elle så frågar du mig?!? Ditt val!!!