Nu fick jag fick jag mig en liten chock, hjärtat slog ett extra hårt slag för att sen få känslan av att de stannade helt.
På de 2 senaste dygnen har min blogg besöks av ca 200 unika besökare och sidan har haft över 400 visningar!!!
Skrämmande, samtidigt lite skoj... Men funderingen på att lösenordsskydda bloggen dök genast upp!! Känns som om att jag vill ha lite koll på "min sida". Eftersom jag oftast "pladdrar" på om mina tankar och känslor utan att fundera. Och kanske de inte e alla som hanterar det jag skriver mig rättvist...

Och så blev jag lite fundersam på hur ytliga vi människor egentligen är!!!
200 besökare och många av dem mina fb-vänner!! Hur verkligen de här med att prata tomma ord eller agera i en handling.
Nu menar jag inte att jag jagar sympati elle tyck synd om mig "gilla/kommentarer". Det är inte det.. Utan jag menar i största allmänhet.
Jag är absolut inte bättre själv!!!
Men hur vi väljer att vända ryggen mot allt som påminner om att livet inte bara är lyckligt, att många kämpar för att orka sig igenom vissa dagar..
Att man bara läser/lyssnar och sen skakar av sig det i en suck "Gud så jobbigt" och väljer att sen till en annan person prata om den personen som mår mindre bra!!! Varför gör vi "däggdjur" så?!?!?
Jag borde absolut bli bättre på att höra av mig till människor... Men nu är jag just i det läget att jag har fullt upp med alla mina egna demoner... Mina dagar består av krig mellan hjärna och kropp... Mellan bitterhet, sorg, dåligt samvete, skuld,ensamhet och glädje,lycka och tacksamhet...
Ledsen över människor som betytt för mig, bitterhet över människor som vet om att jag inte mår 100 bra men ställer ändå krav på att jag inte ska begå misstag. Känslan över att vara ensam för att jag begår misstag och för att jag inte längre orkar vara den de vill att jag ska vara... De själva kräver respekt över att få vara och tycka, men när jag säger och tycker är jag inte värd de, utan de vänder och går...
Sen att jag inte alltid gjort rätt, det är ja grymt medveten om!!! Men vem är felfri?!?!?
Usch nä, nu gav jag utrymme åt det svarta negativa.. Bort!!!!!

Tillbaka till dethär med att de är nog en liten "säkerhetsgrej" för att inte utsätta mig själv för att bli skadad av människor som ändå inte bryr sig om mig!! Finns ju faktiskt de som tycker att "hon får skylla sig själv" "hon får bara det hon förtjänar", jo, faktiskt har jag hört riktigt många olika versioner över min livssituation. Min fundering på de är: du läser mina ord om tankar och känslor, och du tycker si och så om det! Men varför gör du de? För du antar och tro av mina ord, men du orkar inte bemöda dig med att IRL ens höra av dig. Då behöver du inte veta hur jag har det heller!!!
Så That's it lixom...
Så nu ska jag bara leta reda på hur man gör!!!
Tro nog man ett gästlösen att "dela" ut sen, som du behöver för att logga in och läsa vad jag skrivit!!!

Jaja, jag vet, idag orkar jag inte vara lycklig .... Jobbigt va!!!!

 

Ulli

11 december 2013 15:26

Jag kommer aldrig döma eller se ner på dig vännen :) Tycker du är stark som "vågar" blotta dina innersta känslor och tankar! Man mår bra av att skriva, man får en viss distans till sina egna funderingar.
Stor stor kram från en vän från förr ;)

Therese Appelkvist

11 december 2013 19:13

Oj, tack för de fina orden, det värmde gott i hjärteroten :). Stark känner jag mig knappast, kanske mer 'överbelastad' och tömma e de enda alternativet!! Ja, de lättar trycket att skriva och man mår så mkt bättre!! Och jag har mig anat att du kämpar ditt egna "krig" själv, och jag tycker du är en stor stark kämpe! Jättebamsekram 'tillbakatillframtiden' :);)

 

Zaritha

12 december 2013 00:52

Kämpa på tjejen. Vet hur du har det. Men nånstans i allt det mörka så finns ljuset. Man ska bara hitta det. Jag har själv gjort en mycket lång resa för att nå dit jag är idag och ändå är jag inte riktigt framme än. Men hoppas och tror att vi båda hittar fram en dag. Massa kramar till en fantastisk tjej:)

Therese Appelkvist

14 december 2013 12:59

Jo, jag har förstått att du genomgått/går en otrolig resa. Du är en kämpe !! Ja visst kommer vi nå ett mål där vi framför allt blir tillfreds med oss själva och lär oss att andras ord, tycke och tänk om oss behöver man inte lyssna på !!! Kram tillbaka tio len riktigt grym tjej :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svävar helt vilt i en orkan, förvirrad, vet varken fram eller bak. Ibland hamnar man mitt i stormens öga och allt är tyst, lugnt och fridfullt. Snurras så fort så jag tappar både andan och kontrollen. Allt blir i oordning. Finner inte min väg, vilse...

Wiiiie livet snurrar på i rasade fart, och jag trivs. Tacksamt blickar ja över livet jag har levt fram till nu. Och jag ler. Fastnar inte, utan känner mig tillfreds med de lärdomar de givit mig. Men stannar ändå till vid de senare åren, kanske har de...

Fuck, att ibland kan jag bli så trött och besviken på migsjälv. Att jag e så fucking mycket känslomänniska och tar åt mig alldeles för mycket av sånt jag inte behöver göra. Reagerar för snabbt utan att tänka klart, gör jag saker som skadar andra. Att...

Tänk vad allt kan förändras fort. Från dag till dag. Jobbigast är de dagar då man vaknar på morgonen, och känslan av rn dröm man inte minns hänger sing kvar på sina 'känslospröt' elle känslor man upplevt som man försökt skaka av sig men ändå under sö...

Alla dömer eller har blivit dömda i ord eller handling. Alla pratar om att respekt ska man förtjäna. Men när man pratar om sig själv, så kräver man respekten för sitt egna jag.passar det in i sin tänkbara ram, så blir det ett jäkla liv. Människan stå...