Tänk vad skönt de är när de som tidigare har plågat och gjort ont, vänder och man får en helt annan syn på mycket. Att man klarar att släppa problem man inte styr över. Jag hoppas att det håller i sig. Att jag i fortsättningen klarar av att hålla mig på den resa jag börjat på. Att sluta ha dåligt samvete för allt och alla, känna mig konstat skyldig för misstag jag antigen gjort elle sånt som folk tycker att jag orsakat med handling elle ord. Att jag faktiskt förstått hur lätt människan har att påverka folk i sin omgivning med sin sanning och sina upplevelser. Men det behöver ju inte va sanningen. Pratade med en häromdagen som ansåg att en sak om en annan människa. Vi hade inte alls samma åsikt. Vad jag då upptäckte var att personen i fråga hade blivit påverkad av någon annan som hade en negativ erfarenhet av den andre.. Och pratat mindre bra saker om denne... Så automatiskt blev de dennes "upplevelser".
Jag hörde migsjälv säga: hur kan du ha denna åsikt om personen, du har ju aldrig haft en sådan slags relation till denne så du kunnat få den uppfattningen om den personen?
Det blev tyst.. Och slut på disskutionen!!!!
För det jag försöker ändra på själv är att jag försöker tänka på hur jag påverkar andra!! Mina "problem" och känslor är ju mina..
Varför ska jag " ge " den till någon som inte behöver dem?
Tankarna snurrar runt frågan: Varför är det så viktigt för oss att få människor att tycka som vi?
Varför säga saker om andra som vi själva hade mått dåligt av, om de sagts om oss?

Ja, det är väl bäst att påpeka att detta är funderingar och tankar!!! Jag är absolut inte så jävla bra i ord och handling själv!!! Haha!!!
Men tankarna finns i mig och jag försöker hela tiden tänka mig för.
Kanske för att man nu fått svälja så många ord som man "hört" folk säga.
Men genom att försöka förstå att orden är inte bara dina utan att människor blir påverkade av andra är det lättare att förstå.
Och framförallt se vilka fel och hur man själv "agerat " i "trånga" situationer.
Kasta hellre skit på andra och få medhåll än att vara tyst..

Äh nog om det... Snart är det jul :)... Och för första gången på många år känner jag ingen stress. Konstigt..
För paketen till barnen är få och inte dyra. Men allt är fördigt sen en tid tillbaka. Och i år har jag haft tiden... Tiden att umgås och fixa dedär lilla extra som inte är kostsamt men betydande...
Jag myser och uppskattar det lilla, visst kommer känslan av pressen och lite ledsamheter över att man inte kan ge det som barnen önskar sig..
Men de byts ut mot känslan av tacksamhet att i år få tiden att vara och umgås i lugn och ro med familjen som betyder mest!!!

Lugnet och känslan över att jag börjar finna "mitt jag".. Jag vill inte framhäva mig som " Guds gåva till mänskligheten" eller att jag är såååå bra och gör alltid rätt... Men jag förändras, inte för att du tycker det!! Utan för att jag behöver det.
Och jag ber om ursäkt till er som känner att jag inte hör av mig till elle jag ger er känslan av att jag inte bryr mig om längre!!!
Så är det inte, jag tänker på er ofta.. Men just nu behöver jag min ensamtid. Behöver "rannsaka" migsjälv. Och det gör jag i ensamheten och tystnaden.. Där finner jag ett lugn.
Men snart... Ska bara bli lite starkare först... Och få lite mer energi och få lite mer ordning på migsjälv.
Hoppas ni kan ha överseende med detta ... För även om jag inte hör av mig, betyder de inte att jag slutat tycka om er <3

Så får jag passa på att önskar er som läser min blogg en riktig god jul!!!!
Och tack för att ni "hanterar" mina ord här likadant som ni vill att era ord behandlas och respekteras!!!!

Ja lyckoruset fortsätter att även idag flöda genom kroppen, inspirationen är på topp. Nu ska jag sätta på musik och ta en rejäl städvals. Vår kära hund verkar vara inne i en period, man kan nästan tro hon har en stark längtan efter att byta ras, från flat coat till någon slags fat coated nakenhund. Inte mkt hår kvar på kroppen där.. Utan de samlas i stora gängbildande klumpar utmed väggar och under möbler, som så fint dansar omkring vid minsta lilla rörelse från människorna som vistas i huset..
Så kraften efter ett par timmars mer sömn än jag brukar ger en god energikick..
Tänkarna snurrar på i mer positiv anda innanför pannbenet :-).
En tanke som har fastnat, som jag funderar mkt på.. Förmodligen bara för att det är det jag behöver själv tänka/ändra på!!!
Varför har vi människor alltid lättare för att minnas allt bra vi gör för andra, men svårare och minnas allt fint andra gjort för oss?
Varför alltid överförklara våran egen godhet och förminska någonannans?
Så skärp mig!!!! Tänk om, tänk rätt!!
Och nu tänker jag höja volymen och jaga de studsade hårbollarna... Sen ska jag försjunka i lite målar terapi...

Ha en bäst dag alla, ta väl vara på dagen den kommer inte igen <3

Bra dag helt enkelt!!
Syster min har genomgått en operation, och allt har gott bra!! Lycka över att hon kan äntligen börja sin resa till ett bättre välmående utan något sjukt i kroppen som stör <3
Och vi har varit i Ullared bästa mannen, jag och lilla svärmor idag. Och lyckan är total att vi lyckats köpa några små julklappar till barnen!! Inte mkt folk och allt flöt på helt fantastiskt bra..
Och nu har mina minsta somnat och mina 2 bonusbarn för natten!!
Ja, kära syster, de har varit snälla, jag var lite förberedd att de skulle bli lite ledsna och sakna dig!! Men de har haft fullt upp med lek och somnade nöjda.
Och sen fick vi otroligt glädjande nyheter!!!
Jag sitter här och ler av lycka... Så pirrade glad när vänner är lyckliga och det händer bra saker för dem.. Ni är fantastiska!!!
Och för en annan vän, har det tänts ett ljus vid horisonten!
Wiiiie, lycka :)
Även om de inte förändras nåt som "lossar" vår sits i livet. Men att det händer braiga grejjor för dem är så glädjande, och det gör mig lycklig i hela kroppen!!!

Och så har jag äntligen lyckats på nåt mystiskt sett fått endel jobbiga känslor att släppa taget. Kanske de är bara för tillfället.. Men de känns som om en klarhet som har kommit för att stanna.
Att bära runt på känslor om att saker och ting pratas om och man slåss med sig själv över om de bara e en känsla eller om de verkligen stämmer!!
Och när man får känslan bevisad, ja då slipper lägga energi på de. Och även om de gör ont, så var de fantastiskt skönt att veta att man kan och ska lita på "magkänslan"..
Så ' of you go' jobbiga känsla. Jag behöver inte dig mer! Jag vet!!
Så idag har leendet svårt att försvinna från mina läppar!!
En riktigt bra dag som jag kommer leva länge på. Idag är jag lycklig på riktigt!!!

Och känslan över att jag möjligtvis kommer kunna sova riktigt gott inatt är stark :)...

Kramizar till er!!!

Det jag skriver här är ju mina känslor och hur jag upplever situationer.. Jag är absolut medveten om att andra upplever det " störande" och inte sanningen enligt dem.. Jag försöker skriva istället för att prata med andra.
Men under resans gång faller man ner i gropar som har känslan av att vara bottenlösa!!!
Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva be om ursäkt för alla misstag jag gjort!! Mår människor så mkt bättre av att hela tiden påminna någon om sina brister...
Den sömnlösanatt som gått, har tårarna forsat och jag har ältat mig i självömkan... Men nu ska jag åter igen försöka vända detta till styrka som får mig att förändra mig... Antagligen har min blogg väckt mycket dåliga känslor, har fått många att tro att jag menar dem..
Men snälla, ofta tar jag situationer jag bara "bejakat" och skriver om känslor och hur jag upplever att vi människor reagerar olika..
Hur jag kämpar med mina demoner av känslor jag upplever..
Om du känner mig eller ej, vet du om in livsresa??
Du kan anta, men du vet inte eller hur?!?!?

Nä, jag är totalt förvirrad... Jag ser människor som fått utstå mkt skit för att de vågar visa sin öppna känslosamma sida..
Jag förstår dem idag... De vågar visa det fina, för de redan upplevt hell på riktigt...
Jag hoppas att jag inom en snar framtid kan bli mer så..
Men så skadad jag nu varit under en lång period, håller jag mig mest hemma och med dem som verkligen tar mig för den jag är, med fel och brister... Jag växer sakta, hur mycket jag försöker "gåtillbaka" till den trygga masken, där jag för det mesta var stark och där jag oftast visste svaren.
Nu är jag en vingklippt skadad fågelunge, som förbrilt försökerläka och lära mig att flyga och finna min väg.
Jag kommer låta dig gå din, för det jag gjort innan varit fel. Jag hade lätt för att dömma och tycka att andra felade.
Jag vet det idag, för jag har fått uppleva min egna "behandling".
Kanske det bästa är att jag slutar blogga öppet. Men varför, då lägger jag ju mig än en gång för andras tycka och tänk om mig..
Då har era tysta krav tagit sin kraft över mig igen!!!
Men jag kommer inte tystna denna gång!!!
Jag har rätten till att skriva vad jag vill, kan inte du hantera mina känslor, så våga välja att inte läsa då!!!
Och åter igen: Vad får dig att tro att det är dig jag menar?!?!?
Om man är den raka ärliga man utser sig att vara, varför inte ifrågasätta mig istället då?

Nä, nu tar jag vovve och ut och skrika av mig i skogen!!!
Istället för att ringa en vän och besudla dem med min ledsmhet...
Ohh, ja... För det finns många fler sett att bli av med tunga känslor, än att prata negativt med andra människor om andra människor!!
Prova, det kanske hjälper!! Mig har det hjälpt för i tystnaden hör man även sina fel och brister inte bara andras!!!
Svinjobbigt ja!!! Men om man vill förändras så måste man börja med att vara ärlig, först och främst sluta ljuga för sigsjälv!!!

Så jag ber åter igen om ursäkt för alla misstag jag gjort!!!!
Men snälla ni, tänk om orden ni säger vad riktade mot er!! Hur hade ni mått?!?!

Haha så nu kan du välja att prata med din vän igen!!! Elle väljer du att vara tyst elle så frågar du mig?!? Ditt val!!!

Och allt är känns bara så missförstått!!! Att analysera mina blogginlägg och veta sig tro vem jag skriver om.... Gör så, men varför känner du att du måste försvara dig?!?! VET du att jag menar dig...
Att du måste överförklara hur dålig jag är alla mina misstag,.,. Höja sigsjälv genom att sänka någon annan. Bra val? och det är ditt!!! Kan förstå att mina inlägg kan tolkas som att jag tror att jag alltid gör rätt, och alltid ställt upp på allt och alla, men aldrig fått nåt tillbaka.. Stämmer INTE!!!
Men jag försöker att ändra på mig. Som jag skrivit innan.. Det är inte min rätt att dömma!! Men inte din rätt att dömma mig heller kanske!!!
Allt snack om respektera andras åsikter och inte såra!! Empati...
Den lilla djävulen i mig vill gå till motattack... Men nä, det väljer jag inte..
Den energi lägger jag på annat..
Men de får mig ledsen... Jag skriver om någon, varför tar du ens åt dig..
Nä, jag finner inte ens ord att skriva.
Som sagt jag har mkt att lära på min väg...
Jag har mitt sett att tolka saker, du har ditt!!
Jag använder ord som du i meningar men hur kan någon annan än jag veta vem jag pratar om!!!
Fråga dig varför orden väcker sån stark reaktion hos dig?!?!

Bloggen var min ventil... Men de får jag nog bestämt fundera på att sluta med!!!
Vad fan man gör så är det nog aldrig bra!!!
Känslan just nu är hopplöshet och otroligt värdelös, fast va fan mina känslor och sånt skit betyder ju inget!!
En känsla över att vara en slagpåse!! Ok!!! Du är bäst och gör inga fel, har alltid hjälpt mig!!
Jag däremot gör inget annat än fel!! Är det nu jag förbrukat min rätt som medmänniska?!?

Är det alltid den som skriker högst som har rätt?!?!?!?!
Men prata på du, jag förblir tyst......

Spelar de någon roll om att be om att få bli respekterad?!?!?

Nu fick jag fick jag mig en liten chock, hjärtat slog ett extra hårt slag för att sen få känslan av att de stannade helt.
På de 2 senaste dygnen har min blogg besöks av ca 200 unika besökare och sidan har haft över 400 visningar!!!
Skrämmande, samtidigt lite skoj... Men funderingen på att lösenordsskydda bloggen dök genast upp!! Känns som om att jag vill ha lite koll på "min sida". Eftersom jag oftast "pladdrar" på om mina tankar och känslor utan att fundera. Och kanske de inte e alla som hanterar det jag skriver mig rättvist...

Och så blev jag lite fundersam på hur ytliga vi människor egentligen är!!!
200 besökare och många av dem mina fb-vänner!! Hur verkligen de här med att prata tomma ord eller agera i en handling.
Nu menar jag inte att jag jagar sympati elle tyck synd om mig "gilla/kommentarer". Det är inte det.. Utan jag menar i största allmänhet.
Jag är absolut inte bättre själv!!!
Men hur vi väljer att vända ryggen mot allt som påminner om att livet inte bara är lyckligt, att många kämpar för att orka sig igenom vissa dagar..
Att man bara läser/lyssnar och sen skakar av sig det i en suck "Gud så jobbigt" och väljer att sen till en annan person prata om den personen som mår mindre bra!!! Varför gör vi "däggdjur" så?!?!?
Jag borde absolut bli bättre på att höra av mig till människor... Men nu är jag just i det läget att jag har fullt upp med alla mina egna demoner... Mina dagar består av krig mellan hjärna och kropp... Mellan bitterhet, sorg, dåligt samvete, skuld,ensamhet och glädje,lycka och tacksamhet...
Ledsen över människor som betytt för mig, bitterhet över människor som vet om att jag inte mår 100 bra men ställer ändå krav på att jag inte ska begå misstag. Känslan över att vara ensam för att jag begår misstag och för att jag inte längre orkar vara den de vill att jag ska vara... De själva kräver respekt över att få vara och tycka, men när jag säger och tycker är jag inte värd de, utan de vänder och går...
Sen att jag inte alltid gjort rätt, det är ja grymt medveten om!!! Men vem är felfri?!?!?
Usch nä, nu gav jag utrymme åt det svarta negativa.. Bort!!!!!

Tillbaka till dethär med att de är nog en liten "säkerhetsgrej" för att inte utsätta mig själv för att bli skadad av människor som ändå inte bryr sig om mig!! Finns ju faktiskt de som tycker att "hon får skylla sig själv" "hon får bara det hon förtjänar", jo, faktiskt har jag hört riktigt många olika versioner över min livssituation. Min fundering på de är: du läser mina ord om tankar och känslor, och du tycker si och så om det! Men varför gör du de? För du antar och tro av mina ord, men du orkar inte bemöda dig med att IRL ens höra av dig. Då behöver du inte veta hur jag har det heller!!!
Så That's it lixom...
Så nu ska jag bara leta reda på hur man gör!!!
Tro nog man ett gästlösen att "dela" ut sen, som du behöver för att logga in och läsa vad jag skrivit!!!

Jaja, jag vet, idag orkar jag inte vara lycklig .... Jobbigt va!!!!

Det är inte det lättaste att kunna se sitt egna ansvar jämt. Men när man minst anar de, så plötsligt kan man se en situation så fantastiskt klart. Det hände mig denna sömnlösa natt som var... Jag var ledsen tårarna föll och jag satt tomt och tittade ut på de vackra tysta vinterlandskapet genom fönstret..
Då ... Infann sig en klarhet om mitt egenansvar, hur jag som individ väljer att uppfatta saker och ting!!
Vad det är jag stör mig och gnäller på hos andra... Men är inte ett dugg bättre själv.
Det första och ända jag kan ändra på är mig!!! Att jag ser sina handlingar som fel, är inte upp till mig att dömma.
Sårad över orden och att behöva bli "använd" av din sk sanning, ja självklart är jag det. Det gör såinihelvetesont rent ut sagt.
Men det är upp till mig att försöka att inte ta åt mig, för jag fattar ju att det är du som äger problemet. Eller vi ser inte saken på samma sett helt enkelt.

Jag går den väg jag känner är rätt för mig i nuläget, du går den du känner är rätt för dig.
Vi är så olika, vi lägger olika vikter om olika saker..
För mig har det vuxit under senare tid fram så mkt nya saker som är betydande i mitt liv.
Framför allt om migsjälv, en resa jag är tvungen att göra...

Jag har blivit tvungen att plocka fram plågsamma minnen ur barndom och andra olika upplevelser jag upplevt genom livet.
Sådana som jag förträngt i minnet, de kommer tillbaka under natten likt drömmar.
Det gör ont... Fruktansvärt ont, jag led ofarbart mkt med barnet som kom till mig i drömmen natt efter natt.
Barnet som upplevde misshandel, kränkningar och inte ens en lite gnutta av kärlek fick barnet uppleva...
Jag grät och tänkte, och undrade varför jag drömde om detta barn...
Tillslut började jag känna igen saker i drömmarna, ett par gardiner, stenplattor (som jag än idag har ärr efter på mina knän)
Olika "gömställlen", Bilar, vägar,hus och olika människor!! Allt föll på plats....
Barnet i drömmen var jag!!!

Jag kunde inte förstå nyttan med allt detta.. Varför kan det inte få ligga kvar i dimman, osynligt och orört...
Varför behöver jag minnas? Till vilken nytta? Mitt liv idag är ju känslomässigt vad det gäller kärleken så fint. Jag har funnit min själsvän, och är älskad. Så varför?!?!
Detta har pågått läääänge ... Det är plågsamt. Så plågsamt att jag inte vill sova.. För jag vill inte "drömma", rädd för att åter igen få uppleva i drömmen den verklighet jag än gång levde i. Vill inte uppleva igen de saker som varit plågsamma nog att redan upplevt.
Jag har svårt att förstå meningen med detta... Jag kan ju inte ändra det förflutna, jag "bor" inte där längre...
Jag vill vara här och nu!!!

Meningen med detta kanske kommer lika klart som nattens sanning om egenansvar kom. Men orka!!!
Måste allt komma påengång? Jag har fullt upp med att försöka få min vardag att "gåihop"..
Kanske är det alla känslor av "det negativa" så som värdelös, inget värde, och oälskad av människor, ensamheten o.sv
Som "väckt" minnerna till liv? Dagtid slår jag bort det, men natten undermedvetna kan jag ju inte styra?!?
Kanske allt hänger ihop...
Hmm kanske därför jag fullständigt "fuckarut" av allt jävla lyckohysteri.
Minnet från barndomen va ju att "skenet" utåt sett mot andra var så jäkla bra..
Men innanför väggarna levde man i ett helvete...
Så om de är så... Då äger jag problemet ju..
Samtidigt har jag blivit rätt bra på att känna igen olika slags människor.. Jag känner oftast direkt en lögn elle en oärlig handling...
Åh bajs, detta blev skitjobbigt och känslan av att jag naket klär av mig framför er..

Fast nu skiter jag i det... Kommer säker har hur mycket ångest som helt när jag väl tryckt på delaknappen!!!
Kanske jag ska dela med mig av mina upplevelser, är de därför jag minns???
Kanske jag ska lära mig släppa in människor i mitt liv?
Men de vill jag inte, för det gör ont... De få jag vågat öppna mig för under livet, de har lämnat mig med ord att jag är en svår hårt människa, typ..
Önskan över att bli sedd och förstådd för den jag är. Förståelse för att vara hård och stark till mitt yttre är det ända jag har kunnat vara innan!!!
Men nu faller mitt korthus, jag förändras och ser saker från andra perspektiv, varken jag vill eller inte!!
Känner mig stark samtidigt som jag aldrig någonsin känt mig såhär svag, sårbar och ensam i migsjälv.
Men ändå känns det som rätt väg fast den är "skitzo" och så plågsam!!!

Hade aldrig klarat det utan de få riktiga vänner som hela tiden funnits där under dessa månader.. De som sett bakom mina dåliga handlingar, och verkligen ser hur kasst jag mår bakom den lilla sköra fasaden jag har kvar..
Och min fina familj... Älskar maximalt!!!
Och min fina hjärte/själs/vän och älskade make, han är otrolig!!! Han har verkligen visat mig kärlek när jag förtjänar det minst!!
Att han och jag är ämnade för varandra har vi inte den minsta lilla tvekan om, tillsammans är vi ett. Det vi klarat gå igenom och ändå kunnat behålla respekten och den djupa kärleken och åtrån tillvarandra är få förunnat.. Det mesta vi gör gör vi tillsammans, ingen av känner oss hela när vi inte är tillsammans.. Så oerhört tacksam att jag i all denhär "soppan" har en kärlek att dela livets alla prövningar i både glädje och elände med!! Han är verkligen min prins som får mig att känna mig som en prinsessa i en vanlig vardag!!!!

Oj, nu bakar huvudvärken som värsta åskurladdningen innanför tinningen och bokstäverna flyter ihop, och fingrarna krampar..
Och för mitt inre växer en tavla fram, en tavla ämnat åt en vän vill "bli tillverkad"..
Så de e dax att byta "paddan" mot penseln och hoppas på att jag får fram bilden i mitt huvud på en duk rättvist, för det är vännen värd!!!

Tack för att DU tog dig tiden att läsa... Och vill du "använda" mina tankar, gör det rättvist mot mig!!! För denna resa är min, efter mina upplevelser!! Du reser din väg, och jag ska försöka bli bättre på att inte döma din!!!
Och sanningen är ju, man kan faktiskt INTE älska alla, men man kan välja att försöka respektera deras sanning!!!

Hoppas du får en bra dag, så ska jag göra det bästa utav min <3

Att känna de man inte ska, eller rätta sagt lägga energi och tanken där den inte borde vara är lättare sagt än gjort.. Nu sitter jag här med dåligt samvete för att jag har varit hård i orden mot dig. Vem är jag till att tycka och tänka så hårt om dig... Inte rättvis, jag skulle bli ledsen om någon gjorde det mot mig. Fast å andra sidan har du redan gjort mig ledsen...
Måste försöka behärska mina känslor, och tänka till på mitt egna beteende lite extra... Jag har inte rätten... Men de har inte du heller att hela tiden använda andra människor som ursäkt för situationer du inte själv kan hantera. Att du låter andra människor vara "anledningar" till de problem du äger och inte tar tag i.
Så kära läsare... Jag ber om ursäkt, jag ska försöka bättra mig!!
Ska försöka att lära mig att inte låta det bittra ta över de goda och äta upp den väg jag börjat bygga....
Ska försöka att inte påverkas så mkt av andras ord om mig...
Men jag måste också lära mig att jag är också värd att bli respekterad!!!
Gonatt på er....