Att mina känslor kan uppröra så många... Vill tacka alla som tog sig tiden att läsa och framförallt ni som skrev till mig..
Att de finns många sett att tolka ord på förstod jag klarare med detta..
Att jag missunnar folk att vara lyckliga och kärleksfulla?
Eh, nä knappast :-)
Eftersom jag känner lycka, kärlek och tacksamhet också!!!
Känner även tacksamhet över att jag levt det liv som format mig till den jag är idag!!
Jag har upplevt hat, kränkningar, misshandel, våldtäkt och mkt mer...
Jag är så stolt över mina barn, de är de vackraste och mest värdefullaste i mitt liv.. Även lycklig och älskad villkorslöst av mannen i mitt liv, jag är tacksam och lyckligt lottad att jag träffat min själsvän.
Älskar gränslös det lilla extra i vardagen...
Gläds hjärtligt med medmänniskors framgång, är absolut inte missunnsam.
Men vi alla lever sida vid sida med egna demoner från upplevelser genom livet..
Mina vet du inte kanske inget om, elle kanske bara en liten del av dem...
Så snälla, jag vore grymt tacksam om du inte misstolkade mina ord..
Om du läser och då tolkar du ju efter dina erfarenheter, självklart och de gör man ju för de är ju de upplevelserna du känner igen känslomässigt...
Men jag blir sårad av att bli dömd för att jag skriver känslor jag känner..
Skriver man glada, kärleksfulla blir man "bombad" av lycka...
Skriver man att man inte mår bra och har någon dag av svarta tankar och känslor man upplever jobbigt...
Blir man dömd till att vara missunnsam och otacksam...

Känns konstigt att jag känner att man ska behöva försvara sig för att man vågar erkänna att varje dag inte är lycklig.
Att jag visar min sårbara ärliga (svarta) sida är en ny sida hos mig.. Har aldrig tidigare i mitt liv vågat erkänna mig svag och att jag inte mår bra, eller säga ifrån när jag känner mig felbehandlad...

Detta vågar jag nu just pga att jag är lycklig och känner mig trygg i min familj och de fantastiska äkta hjärtevänner jag har.
Men just nu känns det så fel... Inte alls ok för "omvärlden" att göra detta!!

Världen består inte av bara två sidor, utan har många synvinklar...
Har en fruktansvärd lust att skriva tala om för er alla varför jag just nu är lite mer svart i tanke och ord...
Skulle ni förstå då?
Alla kämpar på olika sett i olika situationer.. Min kanske känns som en bagatell för dig, men skälla försök att förstå att de är betydelsefullt för mig...

I MIN resa med olika upplevelser har jag börjat få mer förståelse för människors olika problem och varje dagar en ny lärdom!!
Ska jag behöva be om ursäkt för att jag inte är som du eller gör som du tycker eller inte följer samhällets oskrivna lagar om Herman bör tycka och säga...

Jag var bra att ha i ditt liv när det passade dig, men var är du nu när jag behöver dig??

Jag vågar idag ifrågasätta för jag har lärt mig att jag är betydelsefull !!!
Alla människors rätt sägs de ju!!
Säg sanningen, säger många!!! Så länge den inte sårar mig!!!
Nu har jag under många år inte sagt min sanning, men blivit sårad av din. Och tyst tigit och lidit i ensamhet och tyckt synd om migsjälv.

Idag tycker jag inte synd om migsjälv längre! Utan försöker ta egenansvar för mina val jag gjort!!!
Idag öppnar jag munnen istället, när jag känner att du trampar på mina känslor i den mån jag känner att de är ok!!!
Livet handlat om ömsesidig respekt...
Kan du inte hantera att respektera mina känslor?!?! Är det DU som ÄGER problemet inte jag!!!

Så till alla medmänniskor där ute!!! Döm inte om du inte är intresserad av att veta den verkliga sanningen!!!

Vill tacka alla 150 som läste mina blogginlägg igår, tacka de som hörde av sig, de är bevis på att ni respekterade och förstod mig!
Till er som råkade misstolka och få mig att tvivla och få dåligt samvete för mina känslor... Varför? Fick det er att må bättre?
Och så vill jag ärligt be om ursäkt till er som jag med min ord väckt dåliga känslor!

Nä, nu till min andra "terapi"... Go musik och fatta penseln!!! Det är som balsam för min själ <3

Tack och bock !!!!