Jag minns inte riktigt när, men jag kollapsade.... Tömd på energi, kraft och styrka. Tappade min tro, mina sinnen, mitt fotfäste. Förlorade glädjen, nyfikenheten, passionen och mina drömmar..

Vem är jag?

Är jag utbränd för att jag är den jag är? Eller för att jag inte fått vara den jag är???
Jag släcker bränder som är okontrollerade, men som bara tänds pånytt. Jag utför livsuppehållande insatser och åtgärder varje dag utan reflektioner och utan mål. Varje dag är en tillfällig lösning utan struktur... Mitt syre tar slut, min kraft, min inspiration ....

Jag som alltid gillat att ha många bollar i luften, men inte ett bollhav.. Orimliga krav som kräver beslut. Ord som sägs och skrivs blir till en het överkokt havregrynsgröt, en grynig, grå, het klumpmassa... Som man blir helt spyfärdig av... Alla försvinner sakta, men jag är helt oförmögen att hantera detta... Bråk och äganderätt över andra människor träderfram... Jag backar.
Människor greppar i panik efter sina "tillhörigheter", för att existera och för att fylla ett egetbehov.
Vill inte vara endel i detta spel längre...
Behöver min ensamhet nu, där är jag skyddad från yttrepåvekan, då skalet mitt just nu är skört..
Kämpar hårt för att hålla huvudet över vattenytan. Har inte kunnat gråta för rädsla av att tårarnad skulle dränka mig... Igår släppte den spärren, så skönt befriande....

Och Idag är en bra dag!!!

Någonstans i själen finns en dörr, någonstans i mitt hjärta finns en nyckel.
Någonstans i mina val finns en väg.
Någonstans i min vilja finns det ett hopp.
Någonstans i mitt huvud finns en handling.
Någonstans i mig finns tro, hopp och kärlek...

Idag känner jag glädje,lust, lycka och känner mitt hjärta slå av kärlek inte bara för att det måste.
Idag har jag skrattat, för jag har kunnat känna glädje.
Idag har jag en energi att göra saker, inte för jag måste, utan för att jag vill...

Just idag ser jag dörren, nyckeln håller jag i min hand och jag står hoppfull i en vägkorsning...

Gårdagen är över, morgondagen vet vi inget om... Så jag väljer att vara just här och nu med båda fötterna hårt jordat till marken !!!!

Jag minns inte riktigt när, men jag kollapsade.... Tömd på energi, kraft och styrka. Tappade min tro, mina sinnen, mitt fotfäste. Förlorade glädjen, nyfikenheten, passionen och mina drömmar..

Vem är jag?

Är jag utbränd för att jag är den jag är? Eller för att jag inte fått vara den jag är???
Jag släcker bränder som är okontrollerade, men som bara tänds pånytt. Jag utför livsuppehållande insatser och åtgärder varje dag utan reflektioner och utan mål. Varje dag är en tillfällig lösning utan struktur... Mitt syre tar slut, min kraft, min inspiration ....

Jag som alltid gillat att ha många bollar i luften, men inte ett bollhav.. Orimliga krav som kräver beslut. Ord som sägs och skrivs blir till en het överkokt havregrynsgröt, en grynig, grå, het klumpmassa... Som man blir helt spyfärdig av... Alla försvinner sakta, men jag är helt oförmögen att hantera detta... Bråk och äganderätt över andra människor träderfram... Jag backar.
Människor greppar i panik efter sina "tillhörigheter", för att existera och för att fylla ett egetbehov.
Vill inte vara endel i detta spel längre...
Behöver min ensamhet nu, där är jag skyddad från yttrepåvekan, då skalet mitt just nu är skört..
Kämpar hårt för att hålla huvudet över vattenytan. Har inte kunnat gråta för rädsla av att tårarnad skulle dränka mig... Igår släppte den spärren, så skönt befriande....

Och Idag är en bra dag!!!

Någonstans i själen finns en dörr, någonstans i mitt hjärta finns en nyckel.
Någonstans i mina val finns en väg.
Någonstans i min vilja finns det ett hopp.
Någonstans i mitt huvud finns en handling.
Någonstans i mig finns tro, hopp och kärlek...

Idag känner jag glädje,lust, lycka och känner mitt hjärta slå av kärlek inte bara för att det måste.
Idag har jag skrattat, för jag har kunnat känna glädje.
Idag har jag en energi att göra saker, inte för jag måste, utan för att jag vill...

Just idag ser jag dörren, nyckeln håller jag i min hand och jag står hoppfull i en vägkorsning...

Gårdagen är över, morgondagen vet vi inget om... Så jag väljer att vara just här och nu med båda fötterna hårt jordat till marken !!!!