Rätt tom och förbryllad efter mitt besök hos neuroläkare idag... Visst fick jag vissa svar, men inga lösningar :-( ...
Mitt "fel " i nacken är inte tillräckligt mycket fel för operation... Nervpåvärkan på 2 ställen... Men mina symtomer är inte så påtagliga. Att vara välsignad med hög smärtgräns och vara "överrörlig"är visst mindre bra i detta fall..
Mina "övriga" problem kommer inte från nacken...
Nä, vad gör
Läkarn tyckte ja hade en fascinerande kropp, då han inte kunde förstå mina problem med känselbortfall på vänster sida på överkroppen, men på underkroppen är dethöger sida...
Så summan av dagens"möte"
Jag fick samma "svar" som för 8 års sedan... Fast " skadan " på nacken har försämrats, fast inte tillräckligt mkt för en op. Men de sa till mig att jag inte ska jobba som svetsare, inom industri elle med andra "tunga" jobb som belastar nacken!!!! För då kan jag försämras!!! WHATTTT!!!

Ursäkta språket, men vad i helvete ska jag göra då, frågade jag..
Rehab med sjukgymnast och omskolning, men inget som du sitter vid en dator hela dagarna, tänk på de. För du har ju märkbara problem med din kropp, men vi anser ju inte att det är från nacken de kommer. Så jag skickar svar till din läkare så, får ni ta det därifrån....
Men hallllååååå... Kan du ha den minsta lilla aning om vad det kan vara då?
Nja, jag anser nog nåt reumatiskt elle nåt liknande.. Men det är ju inte min sakfråga så jag låter det vara osagt....
Jaja, då va det bara att tacka för det intensiva gymnast passet jag fick utföra iförd bh och trosa framför honom och klä på sig... Och åka hem med tankar om varför i helvete jag åkte dit!!!

Ja, ikväll e ja lite bitter IGEN... Men nu med all rätt!!! Va sjutton ska jag göra nu??? Bita ihop och jobba hårt igen... Pressa och bara fungera att arbeta och inte ha kvalité på min fritid, utan ligga som ett ryckande kolli på soffan???

Nä aldrig elle.... Kanske... Kanske kroppen håller ett tag till... För vad ska jag göra annars??
Jag har svårt att erkänna att jag verkligen inte orkar strida mot att inte bli trodd...

Ett fint exempel: för någon vecka sedan träffade jag en, känner henne litesådär, men vi har alltid pratat under flera år.. Hon frågade hur de var? Hmm tänkte jag, nu ska jag "öva" på att verkligen säga som det är...
Nja, svarade jag, det är väl inte så bra, jag håller på med utredning på min kropp, den "bråkar" med mig...
VAAA, svarade hon.. Det kunde jag aldrig tro, du som jobbat och så mkt.. Trodde du va på topp..har aldrig sett att du har ont,eller du har aldrig sagt nåt !!!
Jag skrattar då och svarar: nä, kanske jag bara är lite inbillningssjuk...

Sedär om jag inte kan få "en vanlig medmänniska" att tro mig, hur ska jag lyckas få en läkare att tro mig?!?!

Jaja, nu ska jag låta tankarna ha sin gång ett pardagar innan jag tar något beslut på vad jag ska göra!!
Nu vill jag bara störtgråta.. Men inte ens de går...
Jo, patetisk känner jag mig idag...

Men imorgon tänker jag välja att se det positivt och hitta nya vägar!!!
Tack till alla som gav mig ett lycka till... Uppskattas <3

Man ska inte oroa sig över saker man inte kan styra, jag vet!!! Men idag är magen full med fjärilar. Idag är läkarbesöket jag med skräckblandad förtjusning väntat på så länge.. Nu är svaret nära på hur framtiden kommer att bli... Idag lever jag ju begränsat och med mkt värk... Tänk om de kan hjälpa mig att slippa den och jag kan leva ett "friare" liv? Försöker att inte bygga upp för stora förväntningar... Men förhoppningar om att bli lite mer rörlig och inte så begränsad, skulle vara sån lycka....
Äckligt nervös är jag iaf... Men nu är ett svar förhoppningsvis nära iaf... Ha en bäst dag därute alla medmänniskor <3 kram