Hur är det möjligt ?!? Känns som denna vår/ sommar har jag upplevt känslomässig både de sämsta och det bästa av det mesta!!!
Har nog känslomässigt gått igenom den största förändring jag någonsin gjort.
Varit längst ner på det bottenlösa hålet, där man hamnar när man känner sig totalt misslyckad och bortglömd. Där lärde jag känna skammen och dåliga samvetet.. De talade om alla mina fel och brister... Jag mötte även ensamheten och tystnaden, där trivdes jag... Där var det stilla och tyst, och där fann jag något jag sökt efter länge .... Men alla ställen och olika sett jag sökt innan va fel... Jag har försökt att vara den alla ville att jag skulle vara... Tack och bock för den personen... För jag har hittat mig!!! Har hittat min själ och vi har blivit bästa vänner!!!
Jag har funnit en harmoni inombords, accepterat allt det som verkligen är jag... Ibland e ja pajas och pratar mkt, men de är inte så ofta längre, jag behöver inte prata mest för att få min bekräftelse tillfredsställd längre. Jag behöver inte berätta hela tiden vilka olika saker jag "upplevt"... Jag behöver inte heller prata hela tiden om värken som bor i min kropp, för ju mer jag ger den utrymme/tid och pratar om den, så växer den har jag lärt mig... För ingen kan ju egentligen förstå vilken smärta du upplever.
Jag trivs bättre i min kropp, och lyssnar på den, men låter inte smärtan ta mest utrymme... Jag gör saker jag tycker om och trivs med även om det "kostar"...
Att lära känna mig och hitta rötterna till den rastlöshet och känslan av mindervärde som bott inom mig va en befrielse.
Jag har fortfarande ett behov att skriva av mig... Som här, men det mesta jag lastat ur mig är skrivet men ej delbart :-)...

Nu upplevs jag säkert tråkig och tyst, men nu väljer jag själv de jag vill umgås med, de som tar mig som jag är med mina fel och brister med. De vänner som uppmärksammat när jag varit alltförlänge i mitt "bottenlösa tillstånd" och aldrig slutade tjata och bry sig, helt oegoistisk fanns de där gudomliga människor <3
Gamla vänskaper brutna, men många nya har vuxit fram, sådana som är på samma villkor <3

Denna sommar har jag vaknat upp på många plan.
Ekonomiskt är allt bara kris, men det kommer lösa sig, och jag som människa har nu insett hur mkt vi lever i "överflöd"... Man kanske inte behöver ha nya kläder/ produkter/ grejer i överflöd... Inombords blir vi ju bara lyckligare för stunden, det är ju inte långsiktig "läkning" av det rastlösa inre, och de komplimangerna man får för de fina kläder och ett vackert utseende en kväll, e ju beroendeframkallade.
Visst e de roligt att klä uppsig för en kväll, men äkta skönhet kommer ju inifrån sägs de ju :-) ...

Tacksam över allt jag fått uppleva denna sommar...
Framförallt mina fina barn som jag är oerhört stolt över, och framförallt att jag och min älskade man är totalt övertygade om att vi är ämnade för varandra... Tillsammans klarar vi allt <3 han e min prins på riktigt ingen tvekan om det <3

Har lärt mig massor både bra och dåligt.. Nu har jag lagt mycket bitterhet bakom och väljer att leva i en verklig vardag med fötterna på jorden och glädjs med mina medmänniskor. Och med denna förändring, kanske jag blir kallad ego elle konstig...
Nä, tänker inte mina fina vänner/familj tillåta :-)....
Ömsesidig respekt ...

Den röda tråden genom livet <3 ...

Jag kommer låta dig leva som du vill, så låt mig leva mitt... Jag kommer inte längre ödsla min tid med att försöka förstå varför du måste prata om mig som du gör.... Jag önskar dig istället lycka till med dina val... :-)
De jag gjort fel kan jag inte göra ogjort, men jag ber om förlåtelse. För ett val jag gjort, kanske sårat dig!!!
Alla kan fela, de är mänskligt har ja hört :-)...
Förändrad är jag men jag kommer aldrig bli felfri!!!!

Lycka önskar jag alla, men var noga med att du finner det som är lycka för dig, inte för att göra någon annans lycka :-) .... Tack för du "lyssnat och inte dömer för att du kanske inte tycker som jag" min verklighet behöver ju inte vara din... Vi är ju alla härligt olika ... Kram å så :-)