Tiden springer iväg... Vi lever "livet" .. Men hur?? Jagar välmående och rikedom och kärlek!! Men på vilket sett? Ständigt letande... En längtan efter något som kan fylla en "hål" på insidan.. Vi vet inte riktigt med vad? Så vi söker och "provar" men finner ej "rätt".. Vi "slåss" om att få må bra och göra det som är rätt för "mig".
Alla vill följa sitt hjärta och må bra... Och blir man "trampad" på elle sårad skyller vi genast det på någonannan. För de har sårat "mig". Men hur ofta tänker vi först - ok, dethär är nog deras sanning...
Nej, blindt "talar" vi vidare om hur sårade vi blev för att de gjorde eller sa så.... Tar på en "offerkofta" och tycker synd om oss själva och söker medlidande av andra.
Istället för att tänka, vad är det i mig som får mig att känslomässigt reagera så starkt på detta... Det kanske inte är "fel" på den andra utan kanske det är hos mig "problemet ligger.. Kanske innerstinne vet jag att jag inte gjort eller handlat helt rätt själv...
Och man "mörkar" sina fel med kasta "skit" på andra för att dölja sina egna brister....
Jag har fått mycket tid till att fundera .. Och just detta har jag tänkt mycket på, och kommit fram till att jag är bra på att ta på mig offerkoftan och tycka att mycket som händer är andras fel och "lider" i tysthet...
För jag är väldigt dålig på att tala om för någon mär jag blivit sårad...
Jag säger gärna förlåt det är mitt fel och sen "gråter" jag på i sidan...
För varför får inte jag göra fel ??? Varför måste jag vara stark och felfri..
Undra varför man inte "kommit på" allt tidigare....
Nu ska jag förändra mig!!!!
Många har redan "försvunnit" från min vandringsväg, endel blev man fruktansvärt ledsen över att deras väg avvek... För man trodde att "vi byggt" tillsammans ...
Men jag ska sluta jaga min "vänskap" med att bara vara tillhands för de som bara behöver mig för deras välmående när de passar dem. Utan jag vill ha människor som oxå vill ha mig när jag mår som sämst...
Jag börjar sakta resa mig ur askan av en eld som nästan "tog hela lågan" ur mig...
Vissa dagar har varit näst intill olidliga...
Men även om det varit smärtsamt och jobbigt, så har jag ju fått klara bevis på vilka mina riktiga hjärtevänner är...
De är få med helt suveräna. De har förstått min tystnad, inte anklagat mig för "mina misstag" utan förlåtit ilska, tårar och hårda ord utan att blinka...
Jag är er evigt tacksam för att ni funnits stöttade vid min sida .., ni vet vem ni är och för er går jag genom eld..
Och till er andra, tyvärr så är gamla hjälpsamma Therese borta..
Jag ska sluta göra "saker " för människor som inte kan ge mig nåt tillbaka eller inte kan förstå att jag inte alltid klarar av att vara stark eller felfri..
Jag jobbar på att se migsjälv för den jag är, mina fel och brister med ett öppet sinne.. Istället för att skylla på andra, när det med säkerhet det är nåt hos mig som felar mär jag "överreagerar"...
Låter säkert kaxigt och egoistiskt!!!
Jo, det är dax för mig oxå att lära mig sätta mitt egna välmående längre fram, istället för att få min omgivning att må bra och själv lida i tystnad...
Min självkänsla har börjat gro och det växer ständigt och det känns underbart...
Jag börjar lära mig leva i nuet och inte sträva efter en bättre framtid, för framtiden är ju nuet jag skapar...

Jaja, men kom nu ihåg att det ni nu har läst är MIN sanning och MINA känslor.. Såhär känner jag, och ni äger inte rätten till att dömma mina känslor... Blir du upprörd av dessa ord? Ja då äger du nog problemet!!! Tänk på de!!
Kram till alla som växer med mig, och en till er Som kan behöva en :-)

Denna dag har varit intensiv kan man säga!!! Upp tidigt för att förbereda sig på att träffa sonens psykolog och terapeut på Bup, sammansställningsmöte... Vi var rätt förberedda på hur "diagnosen" skulle lyda... Och jo vi kände rätt... ADHD men de var inte helt nöjda med "bara" det. Utan "såg" även att det är nåt mer som "stör" sonen.
Så nu blir det även utredning om eventuell dysterleksi, men det blir under skolans "ansvar" den utredningen läggs. Möte med rektor och berörd personal nästa måndag. Möte m läkare om ev medicinering...

Tankarna snurrar på högvarv. Satte oss ner för att prata med sonen.. Oro över hur han skulle ta det. Men han tog det med lugn och hans enda fråga var - Jaha och när ska ja få börja äta piller då?
Underbara sonen, inget som han blev ledsen, arg eller förtvivlad över. Utan känslan var att han redan visste inomsig....
Jaja, känns skönt att man fått svar på så många frågetecken..

Sen har jag i em blivit bjuden av en fin vän på floating <3. Tack!!! Underbart, och samtidigt skrämmande svårt att bara koppla av...haha svårt att få "hövvet" och kroppen att samarbeta.. Men efter många om och med " flöt jag med". Herregud va gött de va i kroppen efteråt, huden andas och de "sticker" lite här och var ... Precis som om kroppen suger åt sig... Detta ska absolut göras om igen skriker kroppen.... Så det rekomenderar jag varmt att alla testar :-).

Jag känner mig skönt trött, och tankarna känns lättare idag.
Har kommit till insikt med mkt.
Men de tankarna och funderingarna tänker jag ta med mig in i sömnen inatt, kanske de präntas ner här imorgon...
Sänder ikväll tacsamhetstankar till er i min närvaro som finns för mig, och tack för att ni envist inte slutar att kämpa för mig när jag vill dra mig undan. Tack för att ni lyfter mig när jag inte riktigt orkar... Tack för att ni visar mig att jag är ok även när jag inte känner mig så... Tack för att ni hjälper mig att finna min egna väg <3 ni vet vilka ni är <3 min älskade familj och mina fina vänner <3 kramar <3

Med denna blogg är att jag ska "släppa" funderingar och tankar som finns inom mig. Kanske tycker du inte samma som jag och inte alls delar mina åsikter och tankar... Helt ok, för jag menar inte att de jag skriver att det måste va så, utan det är så jag känner förtillfället.
Just nu är livet uppochner... Och mina känslostormar är många med höga toppar och djupa dalar..
Jag försöker hitta migSjälv däremellan..
Förändring är svår när man är en människa som är van att styras av vad andra människor förväntas att man ska göra.
Sådär ja, luren ringde... Hämta barn :-).., hejsålänge